-

En travare blir såld, Han har gjort sitt på banan blivit för gamal eller trasig. En flicka står och längtar på en stallplan någonstans i världen efter den här värdelösa travaren. I hennes ögon betyder just den här hästen allt.

Hennes första häst men inte helt smärtfritt eftersom hennes föräldrar inte ville köpa någon dyr häst och känner en gammal travgubbe så ringde dom dit och då hade han en avdankad travare som inte håller måttet längre.

Hästen leds ur sin box, han vet att han inte ska tillbaka, han hör när gubbarna skrattar och pekar på honom, -" jasså minnsan har du fått sålt de där åbäket som inte kan springa längre Jönsson"  Hästen sänker huvudet och låter sig ledas in i transporten oviss som sitt öde. Men han minns, för sitt inre ser han dagarna av glans svicha förbi, han minns när han gick i mål först, hur dom klappade om honom, hur dom gav honom lite extra och pratade snällt. Men det var ett tag sen nu någon såg åt honom.

Hästen kunde inte hjälpa att han tappat det, så fort han kom upp i fart så fick han ont och orkade inte hålla. Men ingen hade tid att bry sig för tid är pengar och en häst som blivit för gamal går inte att ha kvar. En häst som inte kan springa finns det ingen tid för.

Det står en flicka på en stallplan, hon har strött halm i en stor box och kollat igenom all utrustning säkert tusen gånger, fjärilarna i magen vill inte ge med sig. Snart är han där hennes häst.
Hon var ledsen till början över att inte få en likvärdig häst som alla andra i stallet, hon hörde hur dom pratade bakom hennes rygg..
-"haha lisa vettu, hon har ju hyrt box här nu till en sån där travhäst... inte ska den få komma i närheten utav min fina riktiga häst iaf"
Men hon bryr sig inte längre.. Det här är hennes häst som kommer och bara hennes oavsett färg, ålder eller skavanker så är det hennes!!

Transporten stannar till och de rasslar utanför, hästen blickar ut genom det lilla fönstret och frustar lite lätt. Nu är jag här tänker han, vad kommer ske med mig nu.. Luckan öppnas och hästen blinkar när ljuset träffar honom i ögonen. En flicka.. De står en flicka där utanför och håller i ett grimskaft.

Han är vacker och blinkar åt henne, hon står som förfrusen precis i början av lastrampen. -"Nåja tösa unge, ska du ta din häst eller ska han bo här inne?" ryter gubben som kör transporten. Då stegar hon in, lägger en hand över nosryggen på hästen och viskar "Nu har du kommit hem fina häst, för nu är du min och ja ska aldrig överge dig" sen tar med honom ut ur transporten och in i stallet.

Han lunkar efter flickan in i stallet och lämnar sitt gammla liv, han känner sig trygg ch vill göra sitt bästa för sin nya människa, nöjd över att få ett värdigt slut på karriären.


Alla hästar borde få älskas av en flicka.


Men någonstans innerst inne tror jag dom minns, travaren. Dagarna när han fick resa ch visa upp sig, när hans skötare gjorde honom extra fin och putsade så han blänkte, alla tränings timmar när han visade vilka farter han kom upp. Jag tror dom minns när dom går där i hagen och höjjer huvudet nmär man kör förbi med dom yngre.

Fick bara sån lust att skriva av min lite. Nu är det här taget rätt ur luften, men alla hästar borde ha en chans inte sant?  Som min Viggen, hade ja inte kommit och hämtat min 6.åriga herre så hade han med största sannolikhet varit pålägg idag. Visst kan man inte rädda alla, men bara man räddar den som betyder något för en så har man gjort ett bra val!..
Viktor kommer jag aldrig lämna ifrån mig! sådeså :D min travare och folk får säga precis vad dom vill om oss, men han är min och bara min! :D