då och nu.
Jag försöker att ständigt påminna mig själv om allt som händer runt ikring oss.
Men känslan jag får när ja håller på med Viktor är obeskrivlig..
Min härliga vän Linda som hjälper till så mycke hon orkar har gett mig självförtroendet tillbaka, hon säger verkligen rätt saker och hjälper mig sluta över analysera allting ;)
Jag blev rädd när Viktor börja bråka med mig, men såhär i efterhand så var det absolut väntat eftersom han har börjat hitta livsgnistan igen, då är de klart att han vill testa människorna runt sig. Jag lät han vinna dessutom.
Men inte längre!..
Jag blev väl mesig eftersom vi gått igenom så himla mycke och ja har kämpat med att få honom hel och fin, ser honom som en porslins häst som kan gå sönder om man är lit för sträng. Men han går inte sönder om jag tillrätta visar herren!..
Vilket ja kommit på nu ;)
Han är faktiskt en ganska tuff kille, och mycke motor och vilja, vilket ja måste kunna hantera.
Jag måste tuffa till min egna ridning för att ge honom en stadig och obesvärad ledare som har komandot hela tiden.
Med andra ord applisera min Cessi tankegång på Viktor, för Cessi vet direkt hon gjort något fel.
Linda och jag har haft många långa samtal i stallet om hur ja ska göra för att återta kontrollen, utan att bli arg.
Nu börjar poletten falla iaf ;)..
Jag har tagit makten! och den tänker ja behålla för bådas skull!
Nu är det genast jätte skoj att ha häst igen haha!..
Eftersom viktor har varit näst intill apatisk är det ju inte lätt att veta hur han är igentligen, men det vi funderat kring är nog att han är ganska dominant, och nervös (vilket ja redan visste) Och då hjälper det inte att matte faller i bitar när hon kommer, det blir ju totalt fel mellan oss!..
MEn med allt detta ur sinnet så börjar vi om från början igen :D (igen och igen).. Det är ändå tur att man kan åtgärda det felaktiga beteende mönstret man själv skapat i sig själv!
Note to self: SLUTA TÄNK SÅ FÖRBANNAT!!
I motgångar.
Facing the Future
Every journey begins
With but a small step.
And every day is a chance
For a new, small step
In the right direction.
Just follow your Heartsong.
by Mattie Stepanek
On Being a Champion
A Champion is a winner,
A hero...
Someone who never gives up
Even when the going gets rough.
A champion is a member of
A winning team...
Someone who overcomes challenges
Even when it requires creative solutions.
A champion is an optimist,
A hopeful spirit...
Someone who plays the game,
Even when the game is called life.
There can be a champion in each of us,
If we live as a winner,
If we live as a member of the team,
If we live with a hopeful spirit,
For Life.
Let this truly be
The celebration of
A New Year…
Let us remember
The past, yet
Not dwell in it.
Let us fully use
The present, yet
Not waste it.
Let us live for
The future, yet
Not count on it
Han Mattie Stepanek kommer ev. bli helgonförklarad inom katolska kyrkan.
Det han stod för var vackert och som 13 åring dog han av sin sjukdom!
Vi som lever utan dödliga sjukdomar slavrvar bort våra liv för ingenting.
När vi möts av motgångar prövas vi och vi överlever oftast med huvudet högt och med ett ny vunnet självförtroende och nya insikter om livet.
Men det vi glömmer att lyssna till våra hjärtsånger!
Så om ni har en stund, gå till eran favoritplats och sjung ikapp med era hjärtan och försök lista ut vad ni faktiskt vill göra i livet!
Förändringar..
"förändring tillhör livet"
Vi alla förändras hela tiden även om vi inte tror det
Blev inspirerad att skrivna något om det här ämnet. En konstant förändring sker inom oss hela tiden, vi byter skinn fast på insidan, växer ur dom gamla tankebanorna och omfamnar nya. Att växa upp innebär många olika stadier av förändring till det bättre, ibland det sämre.
Om man kan vända alla erfarenheter till positivt brukar allting gå bra. Även om det kan vara svårt i för stunden så brukar man oftast välja den bättre vägen i slutändan.
Tänk om man alltid skulle stå och trampa på samma ställe, samma tänkesätt och med samma värderingar, vad skulle ske? Det är fullt tillåtet att ändra åsikt och slänga dom gamla värderingarna. Vi lär oss hela tiden olika saker precis som när vi var små.
Vissa saker är luddiga och mjuka andra vassa och hårda, skillnaden är att nu när vi lär oss är det istället olika tankesätt och olika sätt att vara.
Positivt är det ju att hela tiden sträva efter något mer. Så länge det inte går till överdrift, vi alla vill ju ha mer av olika saker vilket går han di hand med förändring. Vi ändrar oss för att få killen vi vill ha. Sen försöker vi hitta tillbaka när vi inser att vi blivit något vi inte vill va, men hittar inte riktigt hela vägen tillbaka.
Inget konstigt med det alls, eftersom vi inte tänker på samma sätt som då riktigt och lärt oss viktiga saker på vägen, finns ingen som kan gå tillbaka.
Utvecklingen går ju frammåt därför kan vi inte backa tillbaka, vi lär oss av allting som sker omkring oss, vissa saker tar tid att sjunka in andra faller som en Ah-a upplevelse på en gång.
Det är underbart att gå frammåt och inget man ska tänka som dåligt.
När vi växer upp går vi genom många olika moment i livet och vi ligger många gånger och gråter mår dåligt över vilka vi "är", men vi glömmer att se det som en del av utvecklig. Inte så lätt heller när man är ung så inge illa idet.
Men ofta så mår många dåligt och skämms över vilka dom "blivit" men det är en fas.. ingen har "blivit" något när man är 15.. :) det är bara en avsatts på vägen uppåt.
Så roligt att minnas tillbaka på vem jag var förr, och vem jag är idag. Man har förändrats så himla mycke mer än man tror.. dom val jag gör idag är inte ens inärheten av vad jag hade valt då *hihi* Och det är bara positivt.
jag är helt förälskad i människor dom är så förutsägbart oförutsägbara och det gör alla möten så himla spännande.
Vare sig vi tror det eller inte så lär vi oss något från varje möte med varje ny människa och ibland gamla vänner också. Vilket är otroligt spännande när man inser det. För insikten om nya lärdommar kan ibland ta en tid på sig att sjunka in.
Ibland behöver man vila från allt för att nya intryck och upplevelser ska ha en chans att sjunka in och påbörja bearbetnings processen
Förändringar är något som är otroligt!
jag vet inte om det här inlägget gör någon smartare eller inte, men det är inte meningen heller igentligen, utan jag blev bara så inspirerad att skriva något om just de ämnet :)
Blev inspirerad att skrivna något om det här ämnet. En konstant förändring sker inom oss hela tiden, vi byter skinn fast på insidan, växer ur dom gamla tankebanorna och omfamnar nya. Att växa upp innebär många olika stadier av förändring till det bättre, ibland det sämre.
Om man kan vända alla erfarenheter till positivt brukar allting gå bra. Även om det kan vara svårt i för stunden så brukar man oftast välja den bättre vägen i slutändan.
Tänk om man alltid skulle stå och trampa på samma ställe, samma tänkesätt och med samma värderingar, vad skulle ske? Det är fullt tillåtet att ändra åsikt och slänga dom gamla värderingarna. Vi lär oss hela tiden olika saker precis som när vi var små.
Vissa saker är luddiga och mjuka andra vassa och hårda, skillnaden är att nu när vi lär oss är det istället olika tankesätt och olika sätt att vara.
Positivt är det ju att hela tiden sträva efter något mer. Så länge det inte går till överdrift, vi alla vill ju ha mer av olika saker vilket går han di hand med förändring. Vi ändrar oss för att få killen vi vill ha. Sen försöker vi hitta tillbaka när vi inser att vi blivit något vi inte vill va, men hittar inte riktigt hela vägen tillbaka.
Inget konstigt med det alls, eftersom vi inte tänker på samma sätt som då riktigt och lärt oss viktiga saker på vägen, finns ingen som kan gå tillbaka.
Utvecklingen går ju frammåt därför kan vi inte backa tillbaka, vi lär oss av allting som sker omkring oss, vissa saker tar tid att sjunka in andra faller som en Ah-a upplevelse på en gång.
Det är underbart att gå frammåt och inget man ska tänka som dåligt.
När vi växer upp går vi genom många olika moment i livet och vi ligger många gånger och gråter mår dåligt över vilka vi "är", men vi glömmer att se det som en del av utvecklig. Inte så lätt heller när man är ung så inge illa idet.
Men ofta så mår många dåligt och skämms över vilka dom "blivit" men det är en fas.. ingen har "blivit" något när man är 15.. :) det är bara en avsatts på vägen uppåt.
Så roligt att minnas tillbaka på vem jag var förr, och vem jag är idag. Man har förändrats så himla mycke mer än man tror.. dom val jag gör idag är inte ens inärheten av vad jag hade valt då *hihi* Och det är bara positivt.
jag är helt förälskad i människor dom är så förutsägbart oförutsägbara och det gör alla möten så himla spännande.
Vare sig vi tror det eller inte så lär vi oss något från varje möte med varje ny människa och ibland gamla vänner också. Vilket är otroligt spännande när man inser det. För insikten om nya lärdommar kan ibland ta en tid på sig att sjunka in.
Ibland behöver man vila från allt för att nya intryck och upplevelser ska ha en chans att sjunka in och påbörja bearbetnings processen
Förändringar är något som är otroligt!
jag vet inte om det här inlägget gör någon smartare eller inte, men det är inte meningen heller igentligen, utan jag blev bara så inspirerad att skriva något om just de ämnet :)
känslor..
Det är ett jävla virrvarr innanför min fasad.
Det flyger åt alla håll och rivs ner påbörjas uppbyggnad sen rasar det.
jag vet inte hur jag ska försöka styra upp hur jag mår.
jag är vilsen. Totalt satt i mörkret åp pottkanten..
hur tar man sig därifrån och tillbaka till den man va en gång?
det är en plåga att känna hela ens bröst rivas itu flera gånger dagligen
tårarna som bränner innanför ögonlocken och panik som stiger i strupen.
jag har inga svar på hur man löser det här, det får bära eller brista.
vi får se hur länge jag håller taget om allt som finns här och nu.
får se hur länge jag orkar gå armgång med knäna upp och ner i en rät ställning.
jag har ett konstant tryck över bröstet....
Det flyger åt alla håll och rivs ner påbörjas uppbyggnad sen rasar det.
jag vet inte hur jag ska försöka styra upp hur jag mår.
jag är vilsen. Totalt satt i mörkret åp pottkanten..
hur tar man sig därifrån och tillbaka till den man va en gång?
det är en plåga att känna hela ens bröst rivas itu flera gånger dagligen
tårarna som bränner innanför ögonlocken och panik som stiger i strupen.
jag har inga svar på hur man löser det här, det får bära eller brista.
vi får se hur länge jag håller taget om allt som finns här och nu.
får se hur länge jag orkar gå armgång med knäna upp och ner i en rät ställning.
jag har ett konstant tryck över bröstet....
tankar från ett inre väsen.
Jag känner mig sliten, som om något sliter i mig från två olika håll.
Jag känner mig fast, orubblig och ensam.
Det finns minnen och drömmar som flödar under mitt skinn.
Minnen från ett liv jag levde, med vänner och folk runt mig jämt.
Drömmar om något helt annat, ett annat land, en annan stad.
Mina minnen drar ner mig från det som är till det som varit.
Mina drömmar söker mig frammåt i hoppp om att förgyllas.
Jag vill att mina drömmar ska slå in, men för att klara det måste jag se målet.
Jag ser suddigt nu. Jag ser skevt, hittar inte hålet i nätet.
jag är fast.
En del av mig vill bryta sig ut, en del vill fly hals över huvud.
En del av mig vill springa bort från allt i daggvått gräs.
En del av mig känner oso och rädsla för ingenting.
Den andra delen vill stanna, känner tygghet.
Den andra delen vill bli ett med det som är nu.
Den andra delen har försonats med tanken.
Men jag vet inte vilken del jag ska välja.
Vilket håll jag ska gå åt i korsningen.
Jag har nu blivit tvingad ur boet, vart tar jag vägen nu?
Vart är min trygghet och känsla av ro?
Kommer jag som har dom gener jag har någonsin finna ro?
Eller finner jag ro på resan?
Mina fantasier och drömmar om hur jag vill leva fungerar inte i dagens samhälle.
Dom är så långt gånget att det inte går att leva som JAG vill.
Jag sitter fast... kommer inte ur nätet.
Jag känner mig fast, orubblig och ensam.
Det finns minnen och drömmar som flödar under mitt skinn.
Minnen från ett liv jag levde, med vänner och folk runt mig jämt.
Drömmar om något helt annat, ett annat land, en annan stad.
Mina minnen drar ner mig från det som är till det som varit.
Mina drömmar söker mig frammåt i hoppp om att förgyllas.
Jag vill att mina drömmar ska slå in, men för att klara det måste jag se målet.
Jag ser suddigt nu. Jag ser skevt, hittar inte hålet i nätet.
jag är fast.
En del av mig vill bryta sig ut, en del vill fly hals över huvud.
En del av mig vill springa bort från allt i daggvått gräs.
En del av mig känner oso och rädsla för ingenting.
Den andra delen vill stanna, känner tygghet.
Den andra delen vill bli ett med det som är nu.
Den andra delen har försonats med tanken.
Men jag vet inte vilken del jag ska välja.
Vilket håll jag ska gå åt i korsningen.
Jag har nu blivit tvingad ur boet, vart tar jag vägen nu?
Vart är min trygghet och känsla av ro?
Kommer jag som har dom gener jag har någonsin finna ro?
Eller finner jag ro på resan?
Mina fantasier och drömmar om hur jag vill leva fungerar inte i dagens samhälle.
Dom är så långt gånget att det inte går att leva som JAG vill.
Jag sitter fast... kommer inte ur nätet.
.. mm de tror ja ibland
ibland tror jag, aaa ibland tror ja att folk gör sig bättre än vad dom är.
Dom strävar efter att få saker gjorda bara för att vara någon.
Att inte kunna slappna av utan att göra en massa saker för att identifiera sig.
det tror jag....
Dom strävar efter att få saker gjorda bara för att vara någon.
Att inte kunna slappna av utan att göra en massa saker för att identifiera sig.
det tror jag....
Det vackraste jag vet..
är att se dig!
Du fyller mig med lycka och ro!
När vi går brevid varann i totalt samförstånd så finns inget bättre!
Jag älskar och avgudar dig, du ger mig styrka och kraft.
Hos dig är jag föralltid trygg.
från din rygg får jag se mycke som ja aldrig skulle sett.
I dina ögon finns en själfrände
Du är min vackra springare..
Idga kom det förbi några små flickor när jag stod i stallet och pysslade om Viktor.
Dom ville mata honom med maskros blad.. jaja tänkte ja..
Så gick dom, sen kom dom igen..
Och gick IGEN..
Under tiden lyckades viktor jaga upp sig såpass att stretchingen gav ingen verkan.
Tog en promenad med honom och tränade på att halt när jag använde "prr" som halt ord.
Gick fint synd att man inte hade godis med.. :P men han va så himla fin..
Nu har han börjat komma ikapp viktmässigt riktigt fint.
Älskade häst om du ändå kunde tala om för mig vad som är fel.
Älskar dig högt!, ja går genom eld för dig pojken min!..
Du fyller mig med lycka och ro!
När vi går brevid varann i totalt samförstånd så finns inget bättre!
Jag älskar och avgudar dig, du ger mig styrka och kraft.
Hos dig är jag föralltid trygg.
från din rygg får jag se mycke som ja aldrig skulle sett.
I dina ögon finns en själfrände
Du är min vackra springare..
Idga kom det förbi några små flickor när jag stod i stallet och pysslade om Viktor.
Dom ville mata honom med maskros blad.. jaja tänkte ja..
Så gick dom, sen kom dom igen..
Och gick IGEN..
Under tiden lyckades viktor jaga upp sig såpass att stretchingen gav ingen verkan.
Tog en promenad med honom och tränade på att halt när jag använde "prr" som halt ord.
Gick fint synd att man inte hade godis med.. :P men han va så himla fin..
Nu har han börjat komma ikapp viktmässigt riktigt fint.
Älskade häst om du ändå kunde tala om för mig vad som är fel.
Älskar dig högt!, ja går genom eld för dig pojken min!..
en tankeställare
”Om jag fick leva ett liv till skulle jag ha varit dummare än jag varit under den här resan.
jag skulle vilja ta saker mindre allvarligt, bestiga fler berg och simma i fler sjöar.
Äta mer glass och mindre bönor. Jag kanske skulle ha fler verkliga problem, men färre inbillade.
Om jag fick leva om detta liv skulle jag bara ha stunder.
En stund efter en annan, istället för att leva så långt i förväg.
Om jag fick leva mitt liv en gång till skulle jag börja gå barfora tidigare på våren och senare på hösten.
Jag skulle dansa mer, åka karuseller och plocka fler blommor.”
En dikt jag fann på en tjejs blogg, minns inte vilken längre men den gav mig en tankeställare!..
Det var tydligen en 83.årig dam som skrivit innan hon dog. Visst ger det en en viss distans till vardagen vi stressar i..
jag skulle vilja ta saker mindre allvarligt, bestiga fler berg och simma i fler sjöar.
Äta mer glass och mindre bönor. Jag kanske skulle ha fler verkliga problem, men färre inbillade.
Om jag fick leva om detta liv skulle jag bara ha stunder.
En stund efter en annan, istället för att leva så långt i förväg.
Om jag fick leva mitt liv en gång till skulle jag börja gå barfora tidigare på våren och senare på hösten.
Jag skulle dansa mer, åka karuseller och plocka fler blommor.”
En dikt jag fann på en tjejs blogg, minns inte vilken längre men den gav mig en tankeställare!..
Det var tydligen en 83.årig dam som skrivit innan hon dog. Visst ger det en en viss distans till vardagen vi stressar i..
