-

Till alla er som förlorat en vän, själsfrände och ljus i livet.
Det är en mörk tid som följer från ett farväl.
Man ångrar allt man inte gjorde och gråter över allt man gjort.
Man ser sin vän överallt men ingenstans.
Det kommer över en som en våg av sorg och smärta,
av varende liten minnesvärd pryl finns ett sting av tårar.
Det är en mörk tid som man vandrar genom själv,
för ingen kan någonsin förstå hur just du känner.
En mörk tid av ett vilset tomrum som inte känns rätt.

Dom som lämnar oss lämnar så mycke efter sig,
som vi ska bearbeta och sålla ur.
Minnen, tankar och känslor som surrar runt och världen blir en enda stor sörja
Men man måste ta sig tid att gråta, bli arg och krypa ihop i sängen.
Man måste verkligen få plåga sig själv med att påminna sig om allting som skett.

Många är rädda att om dom skrattar försvinner minnena av den som försvann,
men det är inte sant, din vän vill se dig le tillslut, skratta så tårarna rinner.
Njuta av solens strålar utan dåligt samvete och ligga i gräset och se upp på en blå himel.
Din vän vill att du ska svära över snön och kylan, att du ska minnas och le.

Även om vi aldrig mer kan lägga vår hand på våra vänner som gått ifrån oss.
Så kan vi skänka dom frid i sinnet genom att leva den tid vi har.

Men gråt, skrik, kasta saker och var ledsna. Det är så vi fungerar.
Vi kommer över det tillsut men vägen dit är jobbig.
Och vissa ärr skaver alltid i hjärtat men man lär sig att klappa på det stället
som skaver och tänka för sig själv; Jag älskade dig! Jag älskar dig fortfarande,
och jag kommer aldrig glömma vår tid ihop.

Det är tillåtet att prata om den som försvunnit med gråten i halsen.
Det är tillåtet att minnas den som gått bort med tårar.
Det finns inget som inte säger att vi inte får gråta ur oss vår sorg.

Jag skickar styrke kramar och tankar till alla er som förlorat någon.
jag vet hur det känns, och det fyller mig fortfarande med sorg och tårar.
Jag gråter fortfarande över dom som försvunnit, därför att det är sån jag är.

<3