-

jag tappar fokus, jag tappar liksom glöden och bara går frammåt.
Jag fastnar i skygglapparna och springer bara på en rak linje utan att kolla runt mig.
jag liksom glömmer av att det finns liv brevid mig, glömmer på ågot vis av att jag har ansvar.
jag står i en grå zon, utan att veta om det.. jag stövlade in här i all stress..
Jag försöker på något panikartat sätt komma på en lösning, en plan att följa.
Men de brister.

Faller ner på jorden igen och kisar mot solen som strålar på mig och ler.

Varför stressar jag så? Vart tog njutningen vägen?
Jag skrattar och kommer på att jag har allt jag önskat mig och mer därtill.
Tar några djupa andetag och hoppar in i bilen tillsammans med min hund.
Åker ut till stallet och hämtar viktor. Vi tar oss en promenad i skogen alla tre och njuter

Jag glömmer lätt vart jag borde ha min fokus, och pinnar iväg åt något håll tills jag har panik.
Jag har börjat lära mig nu på senare dar att inte ta på mig så mycke grejer.
Försöker hålla en jämn takt genom livet så jag hinner njuta av alla små och stora glädjeämnen.

Men det är så lätt att gå vilse när hjärnan och kroppen är trötta, man inbilldar sig att man orkar ALLT.
Man tror att man är starkare än stålmannen och man vill mer än vad kroppen räcker till.

Så istället för att försöka nudda den där grejen du sagt att du skulle göra, istället för att göra den halvdan, tänk innan och försök prioritera.
Det är kanske värt att ta bort vissa grejer i sitt liv, för att breda utrymme för dom saker man verkligen vill.


kan va värt att tänka på iaf.. men om jag klarar det..? en helt annan fråga, men så är det att vara medveten :)


såhär känner ja mig just nu.. TRÖTT...