känslor..

Det är ett jävla virrvarr innanför min fasad.
Det flyger åt alla håll och rivs ner påbörjas uppbyggnad sen rasar det.
jag vet inte hur jag ska försöka styra upp hur jag mår.
jag är vilsen. Totalt satt i mörkret åp pottkanten..
hur tar man sig därifrån och tillbaka till den man va en gång?


det är en plåga att känna hela ens bröst rivas itu flera gånger dagligen
tårarna som bränner innanför ögonlocken och panik som stiger i strupen.

jag har inga svar på hur man löser det här, det får bära eller brista.

vi får se hur länge jag håller taget om allt som finns här och nu.
får se hur länge jag orkar gå armgång med knäna upp och ner i en rät ställning.

jag har ett konstant tryck över bröstet....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0